Det är aldrig försent att skapa minnen för livet!

Jag minns det som det va igår som jag kom hem med Chrisse, vi hade varit ute , Mamma berätta för mig att Nea hade fått hjärnhinneinflamation och låg på sjukhus och att hon va hjärndöd, när hon berättade det reagaerade jag inte så skarpt, för jag hade ingen tanke på att hon kunde död, utan hon skulle överleva.När chrisse gått hem kom tårarna. Dagen efter i skolan fick vi veta att Nea hade dött, det va då alla känslor kom på en och samma gång, inte bara för mig utan för hela skolan . Nea hade varit min kompis sen 1an nu gick vi på högstadiet. Aldrig i min vildaste fantasi skulle jag kunna tro att jag skulle förlora en kompis så tidigt.Men så fel jag hade:(
Närmsta veckan i skolan va jobbig, alla grät och va jätte ledsna , Alla tyckte om Nea !!
Begravningen va nog det jobbigaste jag varit med om, Största kyrkan i stan va fullsatt, folk fick tillochmed stå upp, så många kom för och ta förväl av Nea. De va en lång begravningscermoni, vacker och ledsam. En efter en gick alla fram och la blomma på kistan och kramade om hennes föräldrar. Efter kyrkan samlades vi på gasverket där dom visade en film av Nea och lite annat.

Än idag har jag inte riktigt fattat att hon faktiskt inte finns längre, för mig känns det mer som att vi tappat kontakten eller något sådant, inte att gud tog henne ifrån oss alldeles för tidigt
Men jag tänker på henne ofta , hon är den finaste ängeln i himlen <3 och vi kommer träffas en vacker dag igen !