Det är aldrig försent att skapa minnen för livet!

Den här känslan jag får när jag tycker om någon är inte riktigt OK, den får mig och må illa alltså :/ , fattar inte varför jag inte bara kan låta mig själv vara glad och bara gå all in, eller jo jag fattar av den anledningen att jag är sjukt jävla rädd för och bli sårad, men ändå!
Vågar inte riktigt heller visa allt jag känner & känner mig lagom tillbakadragen. Detta är ju inte jag, jag brukar inte ha svårt med och visa vad jag känner, det stör mig. Kan ju gå miste om något bra.

Det är kanske dags och släppa alla hämningar och allt som håller en tillbaka och bara satsa, vad har jag egentligen och förlora?!
Satsar jag så vinner jag kanske någonting bra, om jag inte satsar så får jag ju aldrig veta vad jag kunde haft. & satsar jag och det inte alls går vägen, ja då får jag bara ta mig upp igen och börja om på nytt...

Nu skiter jag i den hemska räliga känslan inom mig och satsar...
Är duktigt trött på singellivet, det är dags och göra något åt det nu.
Jag är fantamig också värd och va lycklig!

Godnatt!