Det är aldrig försent att skapa minnen för livet!

Här sitter jag igen, försöker att förstå vad som har hänt :(
STOPP, SPOLA TILLBAKA,  nej just fan det går inte ....
Fan vad jag hatar det, att det kunde bli så jävla fel allting

gör uppenbarligen ingenting rätt i mitt liv, undra om jag någonsin kommer göra det, om jag någonsin kommer vara någon till lags änsålänge har jag inte varit det då alla ska ha såna jävla pretantioner på mig:
Varför kan man inte bara bli älskad/omtyckt för den man är och inte för någon som någon vill att jag ska vara.
Jag är inte perfekt på ett enda sätt, och det kommer jag aldrig bli heller. Men jag vill åtminstone vara duglig i någons ögon.

Känner mig inte behövd